Ännu ett svar i Dagen

För några dagar sedan hade en domprost i Stockholm vid namn Åke Bonnier åsikter om vårt avdop och skrev en artikel till Dagen. Idag publicerades mitt svar på det. Dagen har dock kortat ner den något och därför publicerar jag hela texten här som komplement.

Vi respekterar människor, inte idéer

Åke Bonnier efterlyser, i en debattartikel i Dagen den 8e oktober, seriösa samtal och diskussioner om dopet snarare än att erbjuda människor att avdöpa sig. Det är därför intressant att han själv baserar hela sin debattartikel på vad han själv tycker om just avdopet istället för att inleda den seriösa diskussionen han efterfrågar.

Åke Bonnier antar att Unga Humanister Väst verkligen tror att man kan avdöpa sig. Om det inte har framgått tidigare så förtydligar jag det här och nu. Avdopet betyder precis lika mycket för oss i Unga Humanister Väst som dopet betyder för den som inte tror på en kristen gud. Det vill säga ingenting. Avdopet var ett sätt att uppmärksamma vad vi anser är ett problem i samhället. Nämligen att spädbarn som döps blir medlemmar i en ideologisk organisation som de inte har en aning om vad den står för, inte har en aning varför de blir medlemmar i, och vars ideologi de statistiskt sett inte kommer att dela vid vuxen ålder. Själva avdopsceremonin var underordnad detta och till sin form menad att vara satirisk. Vi hade lika gärna kunnat dela ut flygblad. Åke Bonnier missar allt detta och går sedan in på en lång förklaring om varför han anser att man inte kan bli avdöpt. Ironiskt nog sätter denna förklaring fingret på exakt varför vi i Unga Humanister Väst kände oss manade att uppmärksamma detta problem från början.

För Åke Bonniers förklaring är en studie av den självupptagna världsbild som tyvärr en del kristna har. Man kan inte avdöpas i Åke Bonniers värld. Är man döpt så är man älskad av den kristna guden oavsett om man tror på honom eller inte, som om det vore en naturlag. Gravitation är en naturlag. Den är verksam oberoende av en själv vare sig man tror på den eller inte. Gud är däremot en idé, och idéer är enbart verksamma för den som tror på dem. För de som inte tror på Gud är han meningslös, oavsett om man är döpt eller inte. Åke Bonnier tror på den kristna guden och dopet kanske betyder någonting för honom, men det betyder inte att han kan tillskriva den meningen till alla. Unga Humanister Väst varken menar eller tror att dopet kan göras ogjort, för det finns ingenting att göra ogjort från början. För de som valde att avdöpa sig var dopet redan meningslöst.

Den respekt som Åke Bonnier vill övertyga läsaren om att Unga Humanister Väst saknar verkar dessvärre inte gälla honom själv. Som humanist respekterar man människor och inte idéer. Åke Bonnier kan kräva respekt som människa men han kan inte kräva att hans teologiska idéer skall respekteras. Han anser dessutom att hans egna teologiska idéer skall överordnas människans frihet att inte längre anse sig vara underordnad dem. Är inte det ett uttryck för just en respektlös livsåskådning?

Åke Bonnier ignorerar konsekvent barnens rättigheter i sitt debattinlägg. Han medger dock att ingen ska få tvingas vara medlem mot sin vilja, men den enda garant han har för att det inte ska behöva hända är att barnet har "öppna och kloka föräldrar". Hur det går för de som varken har öppna eller kloka föräldrar kan vi alla räkna ut. Att barn och ungdomar under 18 år kan tvingas vara medlemmar i en organisation mot sin vilja är någonting som Svenska Kyrkans medlemssystem tillåter. Om Svenska Kyrkan slutar rekrytera medlemmar som inte uttryckligen vill vara medlemmar så skulle inte heller någon tvingas vara det. Den diskussion som Åke Bonnier efterlyser bör således i första hand föras inom Svenska Kyrkans egna murar. Jag erbjuder därför här en del frågor som en sådan diskussion kan vägledas av: Är det respektfullt att Svenska Kyrkan rekryterar medlemmar som inte ens kan ge sitt uttryckliga samtycke? Är det respektfullt att man kan tvingas vara medlem i Svenska Kyrkan mot sin vilja, detta ifall föräldrarna inte beviljar utträde? Och slutligen, i ljuset av de föregående frågorna, är det respektlöst att erbjuda en meninglös avdopsceremoni? För Unga Humanister Väst är svaret på alla dessa frågor nej.

Lars Karlsson
Unga Humanister Väst

Edit: Måste bara tipsa om bloggaren Camilla Grepes utmärkta inlägg om just avdopet.

Jag försvarar avdopet i en insändare i Dagen

Den kristna tidningen Dagen har idag publicerat min insändare om avdopet idag. Läs den här. Läs även min redogörelse för tanken bakom arrangemanget här.

Helvetet måste vara en rolig plats

Har haft ett långt blogguppehåll av skäl ni ska få reda på nu. Jag har nämligen haft fullt upp med förberedelserna inför och utförandet av UngHums monter på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Som ordförande i Unga Humanister Väst har jag dragit i många trådar för att få montern att bli intressant. Resultatet kan ni läsa i en artikel i Dagen.

Vad som började som en rolig idé slutade som just det. En riktigt kul grej. Inte tack vare avdopet i sig utan mest tack vare den nätteater som uppstod kring den. Läs bara de pingade bloggarna till artikeln och de tillhörande kommentarerna. Jag har nog aldrig skrattat så mycket medans jag har läst bloggar förr. De handlade ju till syvende och sist om mig som ansvarig för montern, och då blir det bara roligare.

Vi blir kallade fjantiga, respektlösa, ynkliga, pubertala osv. Jag kan meddela att jag instämmer i allt detta. För avdopet var menat som just det, ett pubertalt, fjantigt, ynkligt skämt. Allt var noga uträknat för att det skulle se så seriöst ut som möjligt. En flottig, uråldrig, tronliknande stol att sitta i, en seriöst framarbetad ramsa att säga och såklart hårtorken som det till och med fanns en bra motivering till (dock inte färgen, som mer var en slump). Allt för att få en fullkomligt meningslös handling att framstå som så seriöst menad som möjligt. Det är så bra satir fungerar. Allt ska vara som vanligt tills det läggs samman till en helhet då det hela blommar ut och framstår som ett enda stort skämt.

Såklart var det några som inte riktigt såg det roliga i det, vilket såklart bara gjorde det ännu roligare. Jag och mina avdöparkollegor har nu en garanterad plats i helvetet om man ska tro vissa av bloggarna och kommentarerna. Vissa menar att vi tar det kristna dopet på alldeles för stort allvar vilket, i det här fallet, såklart bara betyder att de tar avdopet på alltför stort allvar. Jag kan meddela att jag och mina kollegor ser på dopet med precis samma ögon som vi ser på vårt eget avdop: fullkomligt meningslöst, vilket vi inte gjorde någon hemlighet av för de som ställde rätt frågor.

Så till alla bloggare och kommentatorer som tycker att vi som avdöpte på bokmässan ska brinna i helvetet eller har kallat oss för ditten och datten och som eventuellt läser detta: Tack så mycket för att ni bidrog till att göra allt detta ännu roligare. Vi borde verkligen göra om det nån gång, eller hur?

Om helvetet verkligen finns och om jag, på grund av detta jippo, skulle hamna där så ser jag verkligen fram emot det. Det måste vara hur roligt som helst där.

Ps. Det fanns såklart en allvarlig sida av arrangemanget också, vilket jag hoppas ni kan läsa om i Dagen någon gång inom en snar framtid (annars publicerar jag insändaren här).

Personval dag 1

Igår var det EU-val och få har väl missat att PP har kommit in. Grattis får man säga. Värt att nämna är också att Miljöpartiet gör ett kalasval och dubblar nästan sitt stöd medan Vänsterpartiet tvärtom gör ett katastrofval. En titt på personvalrösterna säger det mesta.

Hittills har 1187 av 6060 distrikt räknade.

Totalt antal personkryss för vänsterpartiet: 15057
Antal personkryss för Mp:s toppnamn Carl Schlyter: 15031

Uppföljning kommer...

Lika som bär?

Knut Stahle och jag har gjort samma test på makthavare.se.

Ella Bohlin skrämmer mig

Ibland kan det vara befogat att ställa sig frågan om vad som är rimligt att undervisa på våra skolor. Vetenskapen är fylld av teorier. Vissa har starka belägg, andra inte, men är vi ändå skyldiga att undervisa om alla dessa teorier oavsett hur stark/svag vetenskaplig bevisning den har? Ska vi till exempel lära våra barn att jorden mycket väl kan vara platt eftersom det var en allmän uppfattning för flera hundra år sedan? För även det är en teori, fast med en så gott som icke-existerande vetenskaplig grund.

Ella Bohlin, kristdemokraternas toppkandidat i EU-valet, tycker det, men inte just att jorden är platt. Hon tycker nämligen att vi ska undervisa intelligent design som en alternativ teori till Evolutionen i våra skolor. Det uppger hon i en intervju med Humanisternas ordförande Christer Sturmark, publicerad i Humanisten 2005 (återpublicerad i nr. 1, 2009). Hon berättar även att hon tror på bibelns skapelseberättalse i intervjun, även kallat kreationism.

Just jämförelsen med teorin om att jorden är platt är relevant när man diskuterar intelligent design (ID). En del hävdar, till exempel Richard Dawkins, nämligen att de bägge teorierna har den så gott som icke-existerande vetenskapliga grunden gemensamt. Huruvida det stämmer är svårt att uttala sig om, men vi kan nöja oss med att konstatera att de "forskare" som förespråkar intelligent design-rörelsen inte har lyckats publicera en enda artikel i någon av de flera hundra (tusen?) hyfsat kända vetenskapliga tidskrifter. Konspirationsteoretiker brukar i det här läget prokalamera att det beror på någon slags sammansvärjning mot ID-rörelsen. Jag tror dock att det finns en betydligt enklare förklaring. Ingen vetenskaplig tidskrift, med en gnutta stolthet, publicerar artiklar vars metod eller analys inte håller ens minimal vetenskaplig standard. Problemet för ID är att det är ytterst tveksamt om den ens uppfyller kraven för att kunna klassas som en teori. Vetenskapsteoretiskern Karl Popper, en av den moderna vetenskapens största inspirationskällor, menade nämligen att man inte kan klassa någonting som en teori om den inte, i princip, är falsifierbar (alltså kan motbevisas på något sätt). ID tillhör en av idéerna som inte är det. För hur kan man bevisa att någon/någonting inte är skapat av någon/någonting annat? Värt att fundera på ett tag.

Men Kristdemokraternas toppkandidat tycker alltså att det är en teori och det är alltså denna person som partiet i första hand vill sätta i en maktposition i Europa. Ella Bohlin skrämmer mig. Jag vet dock inte vad med henne som skrämmer mig mest. Att hon tycker att vi ska tuta i våra barn att ID är ett jämbördigt alternativ till evolutionen, eller att hon inte ens verkar tro att man kan vara ateist!? Smaka på det här citatet taget från intervjun:

Christer Sturmark:
- Kan du tänka dig en ateistisk etik som är god?

Ella Bohlin:
- Nja, jag tror att alla tror på någonting. Visa mig en riktigt sann ateist! Jag har svårt att tro att det finns.

Det får mig att tänka på en valaffisch som Vänsterpartiet använder sig av just nu. På den finns en bild på Göran Hägglund med en tankebubbla ovanför med texten "Jag förstår det inte. Därför måste det vara fel". Det hade lika gärna kunnat vara Ella Bohlin.

Intervjun finns i sin helhet att läsa på Humanistens hemsida (länk).

Lars von Triers "Antichrist" får censurmaffian att ta fram saxen

Efter att Lars von Triers nya film "Antichrist" hade premiär på Cannes filmfestival har det varit ett jäkla liv kring den. Tydligen lär den vara så obehaglig att några i bio-publiken buade ut den när den var slut. På presskonferensen efteråt ställdes regissören till och med till svars för att ha gjort en så obehaglig film. Något som får ses som nästintill unikt i modern tid.

Filmen har såklart fått censurivrarna att vässa sina saxar. Idag står det klart att både den amerikanska och engelska publiken kommer få se den i en "katolsk" version på bio (GP, DN). Vad som menas med det är inte helt tydligt. Ofta när någonting får en "katolsk" klippning så innebär det att man klipper bort en massa nakenscener och lämnar de våldsamma kvar. Det är iallafall det mönster jag ser. Av någon anledning brukar naken hud klassas som mer obehagligt än att se någon såga av sig foten (Saw). Varför det är så kan man ju fråga sig, men den religiösa lobbyn kan säkert ha mycket med detta att göra.

Hursomhelst så kommer den iallafall visas i Sverige i original-version, vilket jag blir väldigt glad av. Som skräckfilmsfanatiker blir jag bara än mer eggad att se den när jag läser beskrivningar om den. Den 5e juni har den premiär i Sverige och jag hoppas verkligen inte att jag redan har den kvällen bokad. Räkna med att en recension av den kommer dyka upp här.

Vad jag röstar på...

...om det råder någon slags förvirring om det. Jag gjorde testet på makthavare.se. Det har fördelen att man även får förslag på kandidater som man eventuellt skulle kunna rösta på. Dessutom får man även kryssa i hur viktiga man tycker frågorna är, vilket glöms allt för ofta bort. Nåväl, jag gjorde det och det verkar fungera bra :).

Carl Schlyter bäst i test...igen

Carl Schlyter måste vara en av de flitigaste och mest pålitliga politikerna i svensk historia. Igår publicerar DN ännu ett test på EU-parlamentarikerna och återigen visar det sig att Carl är bäst i test. Tidigare var det en undersökning gjord av naturskyddsföreningen som han, kanske inte helt oväntat ändå, toppade. Nu är han också rankad som den EU-politiker som röstar mest för ett öppet EU och ett minskat slöseri med skattepengar.

Carl har visat sig vara en av de få politiker som jag faktiskt tycker förtjänar en plats i EU-parlamentet. Jag vet ingen annan som jobbar så hårt som han gör. Man undrar ibland hur han har tid att ens ställa upp på en pressbild.

Man kan fråga sig vad han ska göra när han inte längre sitter i EU-parlamentet? Kanske borde han varva ner som nästa språkrör i Mp ;)?

Piratpartiet får sitt elddop - när myndighetstranparens och skyddandet av privatlivet krockar

Varning för långt inlägg

För några dagar sedan började piratpartister och miljöpartister slå på krigstrumman. En högst anmärkningsvärd företeelse med tanke på att de i övrigt står väldigt nära varandra och i stort sett är överens om den politik som de behandlar gemensamt.

Det hela började med ett filmklipp som piratpartiet publicerade på youtube. I filmen kan man se hur piratpartisten Daniel Nyström ställer en valförrättare mot väggen efter att ha fått reda på att de slänger piratpartiets valsedlar när de går hem för dagen. Nyström smygfilmar hela förloppet med sin mobil och lägger sedan upp filmen på youtube. Efter det så började det bloggas hejvilt. Flera miljöpartister bloggar: Emmali Jansson, Tomas Melin (1, 2, 3, 4), Maria Ferm (1, 2, 3), Johan Hellström, Gustaf Wiklund (1, 2).
...och ganska många piratpartister: Rick Falkvinge, Christian Engström och Björn Nilsson (Beelzebjörn).
Det finns antagligen fler, men jag nöjer mig med ett godtyckligt urval här. Alla dessa är väl värda att läsa om man vill få en fullständig bild av debatten, inklusive alla kommentarer.

Jag ska försöka sammanfatta debatten här. Den går ut på att piratpartiet har valt att publicera Nyströms film helt oredigerad, vilket i det här fallet innebär att man får se den anklagade valförrättarens ansikte och även får numret till hans chef. Kritiken från Tomas Melin mfl, är att man med det har "hängt ut" valförrättaren offentligt och därför kränker hans integritet utan att det var nödvändigt att göra så, eller ens innan det är fullständigt klarlagt att han faktiskt har begått ett lagbrott.

Rick Falkvinge mfl, svarar att det var rätt att göra det, dels eftersom han valfuskar, vilket är ett allvarligt brott mot demokratin, dels för att han i egenskap av att vara valförrättare är en myndighetsperson i en maktposition, och därmed har åtagit sig att bli speciellt granskad av allmänheten.

Debatten har vid det här laget avtagit mellan partierna utan att de verkar ha nått någon gemensam grund. Den har dock inlett en intern diskussion (man måste vara inloggad medlem för att få läsa den) inom piratpartiet där man nu diskuterar om det var rätt att visa valförrättarens ansikte eller inte och det är i ljuset av den som jag skriver det här inlägget. Björn Nilsson representerar en av "avvikarna" i piratpartiet på ett utmärkt sätt. Jag ska försöka bringa lite klarhet om vissa missuppfattningar, samt även redogöra för varför denna debatt har uppstått.

För det första så berör jag några eventuella missförstånd. Det är av högsta vikt att vara överens om premisserna för diskussionen, men för er som anser er ha koll på läget så kan ni skippa detta avsnitt:
-------------------------------------------------------------------------------------------------
1) Är valförrättaren en offentlig person?
I piratpartiets interna diskussion råder det delade meningar om detta. Lagligt sett är det dock solklart. Valförrättaren är anställd av valmyndigheten, som är ett offentligt organ, och är därför offentligt anställd med ett offentligt uppdrag. Det finns ingen skillnad i vilka uppdrag det gäller. Är man anställd av en myndighet så är man på offentligt uppdrag. Detta upphör dock när han inte är i tjänst.

2) Har vaförrättaren en maktposition?
Det raka svaret är ja. Valförrättaren besitter absolut en position som kan påverka valutgången. Makten över röstsedlarna ger honom möjligheten att manipulera möjligheten för medborgarna att rösta på partier. Det är också därför man har ansett att det är nödvändigt att lagstifta om vad valförrättaren får och inte får göra. Det är ingen garanti för att han följer lagstiftningen, men det finns iaf möjligheter för åtal om han inte gör det.
Det som kan diskuteras är dock hur långt hans makt faktiskt sträcker sig och hur detta isåfall eventuellt skulle påverka vad man ska publicera och inte publicera. Valförrättaren har trots allt bara makt som begränsar sig till den vallokal han för tillfället besitter och därmed är även hans makt begränsad till ett ganska begränsat antal röstberättigade.

3) Är det olagligt att publicera ansikte på valförrättaren?
Nej, det finns ingen lagstiftning som reglerar i vilka lägen man får röja någons identitet eller hur man får göra det. Det här beror dock på om det man publicerar är medvetet falska anklagelser mot personen, varav det kan falla under förtalsparagrafen i tryckfihetsförodningen (det finns en del andra undantag där, men de flesta är helt enkelt inte relevanta här). I övrigt så finns ingen reglering kring detta i publiceringssammanhang. Det är också i mångt och mycket medvetet från makthavarnas sida. Man anser att yttrandefriheten och tryckfriheten är av högre vikt och man vill inte från statens sida reglera inskränkningar i den.
Det finns dock en del tillägg här. I Sverige har vi pressetiska regler och radio- och TV-lagen som är relevanta. De pressetiska reglerna är ingen lag. Det är ett regelverk vars funktion är en självsanering av vad som är ok och inte ok att publicera i tryckta medier. För etermedier finns radio- och tv-lagen som reglerar villkoren för vad man får och inte får göra när man sänder Radio eller TV i (från) Sverige.
Internet är här en gråzon. Man vet inte än vilken av lagarna som gäller, om ens någon.

4) Är det föbjudet att smygfilma?
Självklart är det inte förbjudet att filma på allmän plats (som den berörda vallokalen låg på). Här konstaterar jag bara att smygfilmning och dylikt gör man bara i absoluta undantagsfall när man granskar.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Med det sagt går jag nu över till mina personliga reflektioner om debatten. En del av det har jag försökt lyfta i kommentarer i de länkade bloggarna, men de flesta verkar ha gått obemärkt förbi.

Som jag ser det är det här en debatt som var oundviklig för piratpartiet. I och med att man dels har som ambition att skydda individers privatliv, dels förespråkar man myndighetstransparens, gör historien gällande att de förr eller senare krockar med varandra och det är precis det som har skett här. Det här är en av anledningarna till att de pressetiska reglerna finns överhuvudtaget.

Skyddandet av privatliv och myndighetstransparens motsäger helt enkelt varandra i vissa fall. Varför? Problemet ligger i att man aldrig kan upphöra som privatperson. Det finns inga formella lagar eller regler som nämner detta, men det är för att det är så gott som omöjligt att göra det. Man kan tillfälligt vara en offentlig myndighetsperson i allmänhetens tjänst, men det innebär inte att privatpersonen upphör att existera just då. Oavsett vad man gör eller på vems uppdrag man gör det, har man fortfarande samma ansikte, namn, röst, osv som man har som privatperson. Det innebär alltså i praktiken att om man offentliggör en myndighetspersons ansikte, så offentliggör man även privatpersonens ansikte. De går helt enkelt inte att separera från varandra. Om man hänger ut en myndighetsperson så är det så gott som alltid någon som känner igen den, ofta inte i egenskap av att vara myndighetsperson, utan som grannen, barstammisen, den som brukar vara på samma föräldramöten osv.

Det behöver man vara medveten om vid varje tillfälle man överväger att "hänga ut" myndighetsutövare. Vad kan det få för konsekvenser för privatpersonen? Kanske framförallt bör man fråga sig om det verkligen är värt att riskera att hänga ut en person för att belysa det man vill få fram? Tidningsredaktionerna i landet har mycket erfarenheter av det här dilemmat och här anser man att det i de allra flesta fall inte är nödvändigt att hänga ut en enskild person. Därför står följande formulering i de pressetiska reglernas 7e punkt:
"Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning."
Notera här att man inte gör skillnad på offentlig eller privatperson. Istället pratar man om "privatlivets helgd". I övrigt uttrycker det att det krävs väldigt goda skäl om man ska publicera identifikatorer. Inte "vi censurerar om det behövs" utan "vi hänger bara ut om vi måste". Uthängandet måste alltså tillföra någonting som annars inte uttrycks.

Hursomhelst så är det skillnad på vilket offentligt uppdrag personen ifråga innehar. Fredrik Reinfeldt får sitt namn publicerat ständigt och jämt oavsett om det gäller de allra minsta sakerna som inte alls tillför någonting. Detaljer som man inte skulle publicera om det gällde en "vanlig" tjänsteman. Kungafamiljen har, i media, knappt något privatliv alls.
Praxisen är att ju högre upp i hierarkin man befinner sig, desto mer får man räkna med att bli uthängd för, men egentligen finns det ingen absolut gränsdragning här.

För att avsluta detta alldeles för långa inlägg, så tänker jag själv ta ställning i om jag tycker att piratpartiet gjorde rätt när de hängde ut valförrättaren. Min åsikt är att det helt enkelt inte var rätt av ovannämnda anledningar. Därmed inte sagt att allt de gjorde var fel. Tvärtom tycker jag att det är jättebra att de har uppmärksammat eventuellt valfuskande, men man borde ha censurerat ansiktet och telefonnumrena innan man lade upp det på youtube. Jag tycker även att det är bra att den interna diskussionen har kommit igång i piratpartiet. Förhoppningsvis kan sådana här saker undvikas i framtiden om etiska riktlinjer upprättas i partiet.

Med det är ordet fritt.

Piratpartiet ser ingen värld utanför internet

På piratpartiets hemsida kan man läsa om att de värnar om ett skyddat privatliv. Idag står det dock klart att de bara värnar om ett skyddat privatliv på internet och verkar helt och hållet skita i världen utanför det.

Idag har nämligen en valförrättare i piratpartiet visat partiet sitt rätta ansikte. Mannen i fråga heter Daniel Nyström och han verkar inte ha haft en tanke på att privatliv faktiskt bör skyddas även i den fysiska verkligheten. Historien är som sådan att han får nys om att en mobil vallokal i Borkyrka slänger piratpartiets valsedlar när de packar ihop för dagen. Nyström väljer att konfrontera funktionärerna i valstationen och filmar med mobilen när han gör det.

Filmsnutten är en lång studie i hur man beter sig ociviliserat och det är uppenbart att Nyström verkligen är där bara för att sätta dit valfunktionärerna. Mycket riktigt verkar det dock vara såsom Nyström befarade, att piratpartiets valsedlar slängs när de packar ihop, vilket är allvarligt i sig. Missförstå mig rätt när jag säger att detta absolut ska uppmärksammas, men vad Daniel Nyström sedan gör går utöver all vett och sans.

Han lägger upp filmen på Youtube i helt ocensurerat skick. Det vill säga, man får se exakt vem den felande valfunktionären är. Hur kan ett parti som säger sig värna om ett skyddat privatliv bete sig såhär?

Man skulle kunna tro att Daniel Nyström kör en one-man-show här. Att piratpartiet skulle ta avstånd ifrån detta när de fick reda på det, men det gör inte piratpartiet. Istället försvarar Rick Falkvinge detta i en extremt arrogant bloggkommentar.

"Vi har granskat makthavare. Ja, valfunktionärer är i högsta grad makthavare.
Vi står för myndighetstransparens. Vi står för medborgarjournalistik. Vi lever vår politik.
Klarar du verkligen inte att skilja på att granska privatpersoners privatliv, och att granska tjänstemän i sin maktutövning?"

Nej Rick, i det här fallet lever ni verkligheten raka motsatsen mot den politik ni säger er stå för. Är det verkligen att skydda privatliv att hänga ut en vanlig, dåligt informerad valfunktionär på Youtube? Eller är det bara privatlivet på internet ni vill skydda? Har piratpartiet bestämt sig för att skita i privatlivet i den "riktiga" världen?

Att ni uppmärksammar valfusk är bra, men varför i hela friden hänga ut människan på en av de mest välbesökta sidorna på internet? Kan jag få ett svar Rick?

Om piratpartiet och Rick Falkvinge har något slags vett borde de ta avstånd ifrån uthängandet och be valfunktionären om ursäkt. Inte för att de ställer honom mot väggen med att valfuska, utan för att de hänger ut honom på internet.

När var det nu igen...?

Rapport har låtit studera hur många som vet att det är val till EU-parlamentet. Som väntat är svenska folket förvånansvärt okunnigt, men vi får väl se hur det utvecklar sig när valkampanjerna kommer igång på allvar.

Man lät också studera hur många partimedlemar i riksdagspartierna som visste om att det är val i år. Sämst är Vänsterpartiet i denna klass medan Kristdemokraterna är bäst. Hela 77% av kd:arna vet att det är val i år. Göran Hägglund är föga förvånat stolt som attans. Rapport intervjuar honom om resultatet i undersökningen och undrar vad det kan bero på. Göran proklamerar stolt att de som röstar på Kristdemokraterna troligen har gjort ett mognare övervägande och är därmed mognare (!?) och fortsätter sen göra reklam för sig själv och sitt eget parti. Han avslutar med att berätta att han är optimistisk och tror att (kd) kan se fram emot ett bra resultat den 27e juni.

...men vänta här nu *google, EU election* valet är ju den 7e juni Göran.

Vad sägs om att sluta äta och dricka?

Alla har väl någon gång suttit hemma i soffan och tänkt "Jag borde äta någonting nu, men jag orkar inte laga nåt". De här dagarna när frestelsen till slut blir för stor och du åker och köper en 60-kronorspizza med torra kanter. Den är inte speciellt god, men du överlever iaf kvällen.

Men, tänk om man inte behövde äta någonting och ändå överleva. Tänk vad skönt, för att inte säga tideffektivt, det skulle kunna vara. Nu finns räddningen. En ny lära har uppstått för att fylla gapet som ingen annan av de tusentals andra religioner eller new age-rörelser tidigare har lyckats fylla. Nämligen Luftarianismen (Breatharianism). För att lära dig de heliga hemligheterna bakom läran kan du läsa de heliga böckerna av Luftarianismens självutnämnde och internationellt erkände profet Jasmuheen. Köp alla böcker till vrakpriset $388.50. Eller varför inte gå den 5 dagar långa snabbkursen i Utah? Allt du behöver är ett öppet sinne och en tjock plånbok.

Många påstår att luftarianismen är livsfarlig, men låt dig inte vilseledas. De såkallade vetenskapsmännen har ännu inte kunnat motbevisa att läran fungerar, men det är å andra sidan inte så konstigt. Vetenskapen har ju aldrig lyckats med någonting hittills.

Teknikfientligt eller vad?

Föreställ dig att du är en student. Som student får man varje gång en lista över vilka böcker som ska läsas under den pågående delkursen. Många av dessa böcker kostar ganska mycket att köpa, så ofta så blir det rusning till universitetsbiblioteken för att få låna dessa böcker gratis. Föreställ dig sedan att du är en av dem som inte är ute i så god tid, vilket får som konsekvens att alla tillgängliga böcker till din kurs redan har blivit utlånade till dina kursare. När du sedan upptäcker att bokhandeln, som ska ha all kurslitteratur, inte ens har boken. Då sitter du i knipa. Hur ska du kunna plugga när du inte kan få tag på kurslitteraturen?

Men misströsta ej. Till din stora glädje finns nämligen den bok du allra mest behöver att låna som E-bok på ett nätbibliotek. Du surfar genast in på e-bibliotekets sida, söker efter boken du vill låna, hittar den, klickar på länken och...
...du inser att istället för att bli räddad av en enkel fil, som kan kopieras oändligt många gånger gratis, så blir du tvungen att vänta tills någon annan ska sluta läsa just den filen innan den kan kopieras till dig. Hurra för tekniken...och speciellt bokförlagen.

Idag är en speciell dag...

...inte bara för att jag fyller år. Idag är nämligen också "The International Day of Awesomeness". Hur skönt är det inte när sådana här kvasi-högtider sammanfaller med ens egen födelsedag. 10 mars, som annars brukar vara en dag som för alla andra bara försvinner bland alla andra betydelselösa dagar på året, blir helt plötsligt en dag med positiva budskap. Hoppas på att detta budskap sprider sig vidare och blir större år efter år. Då behöver inte vi som fyller år detta datum bara fira den något ambivalenta högtiden att vi blir ett år äldre.

Hur står det till för filmindustrin egentligen?

Folk går inte på bio lika mycket som förut, nätpiraterna dödar den svenska filmindustrin, det är sunt förnuft att fatta att om man laddar ner en film så köper man den inte sen. Känner ni igen debatten? Det är vad filbolag brukar slänga med som argument när fildelning ska diskuteras, något som är väldigt aktuellt nu.
Det är troligtvis ingen hemlighet att filmbolagens kalkyler är minst sagt kreativa. Därför blir man inte förvånad när det visar sig att filmen "Män som hatar kvinnor" visar sig ha dragit mer publik till biosalongerna än vad en svensk film någonsin har gjort tidigare (DN). Var filmindustrin i kris, eller hur var det nu igen?

Volvo skämmer ut sig

Vid sidan av dagens stora nyhetshändelse, att skattebetalarna får betala ett bröllop nästa år, så sänder tv4 Göteborg ett inslag som nästan får mig att sätta yoghurten i halsen.

Volvo PV har nämligen rotat i en massa offentliga papper och kommit fram till att sveriges kommuner och landsting bara köper 26% svenska tjänstefordon (alltså antingen Volvo eller Saab). Det jämför man med bland annat hur motsvarande siffra ser ut i Frankrike där man uppger att de köper 98% franskt.

Det här upprör tydligen Volvo PV som beskyller kommuner och landsting för de ekonomiska problem de står inför idag. Man tycker att offentligheten borde vara mer lojal mot sina industriföretag.

Hur patetiskt är inte det? För det första är varken Volvo eller Saab svenska längre utan ägs av amerikanska bilföretag. För det andra så har Sveriges kommuner och landsting inga som helst skyldigheter att stödköpa bilar av varken Volvo eller Saab. Bägge är privata företag som lyder under marknadens lagar. Varför i hela friden skulle skattebetalare behöva ge bidrag till företag för att de tar dåliga beslut?

Nej Volvo, sluta gnäll och inse vad problemen egentligen är. Ni tillverkar inte längre några miljöbilar. Era bilmodeller är dessutom alldeles för stora och dyra. Lös era egna problem istället för att sopa dem under mattan. Ni skämmer bara ut er själva.

Moderaterna flörtar med Sverigedemokraternas väljare

Idag går ut Migrationsministern Tobias Billström (m) ut med ett förslag om ny invadringspolitik och argumenterar för den på DN debatt. Förslaget osar verkligen av inspiration från Sverigedemokraterna i sin vidriga syn på invandrare och logiska hopp. Det märks verkligen att moderaterna försöker fiska röster ifrån Sverigedemokraterna, men motiveringarna haltar betänkligt.

Enligt förslaget ska man bland annat kunna frånta invandrare vars "medborgarskap som givits på felaktiga grunder, exempelvis genom falsk identitet, hot eller mutor". Medborgarskap är någonting väldigt grundläggande och viktigt i sågott som samtliga länder i världen. Med medborgarskap följer en mängd rättigheter som man annars inte har som asylsökande. Bland annat den demokratiska förutsättningen att få rösta. Enligt Billströms förslag skall man alltså kunna frånta medborgarskapet om det är utgivet på felaktiga grunder, men vad händer med de som blir utsatta för detta? En del av dem kommer säkerligen inte ha medborgarskap i något land överhuvudtaget, eftersom man i en del länder automatiskt blir av med sitt medborgarskap om man får medbogarskap i ett annat land, och sållar sig därmed till den lilla, men ack så bortglömda skaran människor i världen som officiellt inte har något hemland, ergo knappt några rättigheter överhuvudtaget. Tycker Billström att detta är bra? Tycker han att Sverige borde vara ett land som förpassar medborgare till det civila ingenmansland som människor utan medborgarskap befinner sig i?

Billström tycker även att det ska bli lättare att utvisa invandrare som begår grova brott. Jag har en fråga angående det: om vi ska utvisa personer med grund i vad för slags brott de har begått, borde vi inte kunna utvisa "vanliga svenskar" ur landet på samma slags grunder?

Generellt sett så verkar förslaget utgå ifrån den ytterst tveksamma analysen att hudfärg eller etiskt ursprung är en orsak till att man begår brott. Jag vet inte hur många gånger man har ältat det här innan, men det finns så mycket som tyder på att just etiskt ursprung inte är en orsak. Då glömmer man bort en mängd olika, dest mer relevanta variabler såsom inkomster, social miljö etc. Alltså saker som inte på något sätt har samband med vilket ursprung de har. Visst, jag vet också att "invandrare" är överrepresenterade i brottsstatistiken, men vad får Billström och kompani att tro att det verkligen är orsaken till det?

Det nya förslaget till invandringspolitik är en tillbakagång med flera decennier. Människorsynen som ligger i grunden är någonting som mer liknar 50-tal än 2000-talet. Jag vill även passa på att ge en eloge till CUF:s ordförande Magnus Andersson som verkligen sätter ner foten och tar tydligt avstånd från detta förslag och hotar att inte rösta för alliansen om detta går igenom.

Edit: En eloge till till Ulrika Karlsson, riksdagsledamot för moderaterna, för att även hon ser längre än näsan räcker på newsmill.

Bokrecension: Tyst hav av Isabella Lövin

Fiskedebatten i Sverige torde inte ha undgått speciellt många. År efter år kommer larmrapporter om att torsken håller på att bli utfiskad ur svenska vatten. Något som oftast efterföljs av vilda protester ifrån fiskeindustrin som menar att det är fullt med torsk i de svenska vattnen. Kvar står vi som fiskätande konsumenter och undrar vilka det är som har rätt. I Tyst hav ger Isabella Lövin svar på tal. Boken är en skarp kritik av den svenska fiskeripolitiken, men hon vågar även breda ut den över EU:s fiskerisubventioneringar.

Boken är fylld med tungt statistiskt material, men det blandas ut med intervjuer av tjänstemän, forskare och såklart en och annan fiskare. Trots en mängd obligatoriska faktauppgifter som måste redovisas så blir aldrig Tyst hav särskilt tungläst eller tråkig. Tvärtom är nog detta så nära en lättläst thriller man kan komma inom reportagegenren. Delvis beror det på upplägget. Boken börjar egentligen där den slutar: argumenten för varför fiskeripolitiken både i Sverige och i EU borde förändras på ett fundamentalt plan. Argumenten är kontroversiella och inbjuder till vidare läsning och visst blir man nyfiken på dem. Resten av boken utvecklas argumenten ett och ett och man vill inte missa ett enda av dem. Att de flesta och viktigaste faktauppgifterna är väl grundade i politiska styrdokument och även intervjuer med välmeriterade forskare gör inte saken sämre.

Det gedigna journalistiska arbete som Isabella Lövin har lagt ner på denna bok har bland annat belönats med Stora journalistpriset och Guldspaden, och när man läser den så är det inte svårt att förstå varför. När man väl har läst igenom den så kommer man aldrig se på en fiskdisk på samma sätt, och det är någonting vi bör tacka henne för. Då är det också tur att det längst bak i boken finns en liten guide till vad man bör tänka på när man väl står där bland fiskpinnar och frysta fiskfiléer utan ursprungmärkning.

Om rättegången mot Piratebay

Idag inleddes den omtalade rättegången mot piratebay. Det finns mycket att säga om hela detta spektakel, men man kan iaf konstatera att allmänintresset är enormt. Rättegången sänds direkt på svt:s hemsida, vilket är tämligen ovanligt, DN har en hel del artiklar som på ett eller annat sätt kan relateras till rättegången etc.

Det är intressant att se hur piratebay har lyckats blivit en slags symbol för hela fildelningsfenomenet. De är ju långt ifrån den enda torrentsökmotorn på internet, men att döma av mängden mediebevakning så kan det lätt framstå som det. På ett sätt speglar det hela rättegången. Det är, som piratebay själva säger, en politisk rättegång. Piratebay kommer inte försvinna ifrån nätet även om de döms i domstol, troligtvis kommer inte heller människor i allmänhet fildela (illegalt) i mindre utsträckning. Rättegångens utslag har egentligen bara ett symboliskt värde i att Sverige inte ska framstå som "det svarta fåret" i världen. Landet där fildeningen är ett brott, men där risken att bli åtalad är offantligt liten och de påföljande straffen knappast avskräcker någon när det ställs i relation mot risken att åka fast.

Hela tanken att piratebay står som ensam ansvarig till all illegal fildelning i världen(?) är, i sin lindrigaste form, helt bizarr. Piratebay är inte fildelarna i sig utan egentligen bara den infrastruktur som mycket av den illegala fildelningen sker genom. Att ställa dem som ansvariga för hela grejen är ungefär samma sak som om man skulle ställa vägverket inför rätta som ansvariga för all smuggling över landets gränser.

Anledningen till att man åtalar just piratebay när det i själva verket är mellan 1-3 miljoner vanliga svenska medborgare som står för brottet illegal fildelning, övergår mitt förstånd. Förutom att man riskerar att bli ovän med väldigt många människor, så skulle det vara en form av juridiskt mord om de faktiskt blir dömda. Hur rättssäkert är Sverige egentligen om så sker?

Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska skönt att rättegången faktiskt blir av. Oavsett vad utfallet blir, så kommer budskapet iaf vara tydligt. Om jag ska gissa, i egenskap av att vara tämligen begränsad i mitt juridiska kunnande, men som ändå har följt debatten länge, så ser tror jag att det slutligen kommer att bli ett friande utslag. Jag hoppas iaf på det. Allt annat skulle vara skandal för Sverige.

Vandalisering eller konst?

Ibland är det roligt hur saker och ting blir. I skolan har vi för ett par veckor sedan fått ett "uppdrag". I handen fick vi BRÅ preliminära statistik över 2008, som vi som journaliststudenter skulle hitta en vinkel, göra minst en intervju och skriva en artikel.

Mitt ämne blev graffiti och klotter i Göteborg. På tre år har nämligen antalet anmälda klotterbrott nästan dubblerats och det trots (eller kanske tack vare) att Göteborg har nolltolerans emot klotter. Det har bland annat Riksteatern fått känna på när de skulle arrangera en hip hop festival i Göteborg. Eftersom hip hop och graffitikulturen i mångt och mycket går hand i hand så var det såklart helt naturligt att en del av festivalen skulle handla om graffiti. Men Göteborg stad sa nej med hänvisning till just nolltolerans-policyn gentemot klotter, vilket resulterade i en långdragen debatt på Göteborgspostens debattsida.

Debatten handlade såklart om samma sak som den har gjort ända sedan graffitikulturens vagga, och som också blev min vinkling på artikeln jag skrev som skolarbete. Är graffiti konst eller vandalisering?

Det var förra veckan för mig. För min del är artikeln inlämnad och graffitidebatten känns just...förra veckan, men för resten av Sverige blossar nog graffitidebatten upp idag när kulturministern gör en del skarpa uttalanden om graffiti till DN. Uttalanden som "graffiti är till sin natur illegalt" får det att låta som om debatten om graffiti som konst eller inte inte har förändrats sedan den för en massa år sedan började. När jag skrev artikeln gjorde jag bland annat en intervju med en graffitimålare som "absolut" tycker att graffiti är konst.

Till saken hör att jag tror att min intervjuperson och vår kulturminister skulle vara helt överens om det specifika fallet som är orsaken till kulturministerns reaktion mot graffiti. Jag tror att de bägge, trots sina olika perspektiv, skulle hålla med varandra om att det är skadegörelse.

Debatten om graffiti är konst eller inte är inte så svart och vit som den på ytan kan verka. En annan intervju jag gjorde med samverkansprojektet Trygg, vacker stad i Göteborg frågade jag dem vad de hade för inställning till graffiti. Svaret var lite av en chock för mig vid tillfället: vissa tycker ju att graffiti är konst...

Jag frågade dock om inte en del graffiti ändå kunde vara konst och fick då till svar att en del visst kunde vara det, men att graffiti på fel ställen är klotter och skadegörelse. Man kan ju då fråga sig vad som är "rätt ställen" i en stad där inte ens riksteatern får dispens emot nolltolerans-policyn?

Min graffitimålande intervjuperson bekräftar status quo. Hen har lagt sprayflaskan på hyllan eftersom det inte finns någonstans att måla i Göteborg utan att riskera att åka fast. Hen känner också lite frustrerad över det eftersom hen "bara vill måla". Även om det, för tillfället iaf, är slut med graffitimålande för intervjupersonens del så är det många graffitimålare som inte resonerar på samma sätt utan fortsätter även om det är olagligt, och det kommer alltid att finnas sådana personer. För dem innebär ett totalförbud mot graffiti att det bara blir mer likt ett sport att syssla med det och därför en ännu större spänning.

Så på ena sidan har vi ett gäng politiker med en tydlig uppfattning om att vad som är konst och inte och som genom klotterförbud och nolltoleranser mer verkar reproducera graffitikulturen som en undergroundverksamhet. Graffitikulturen blir mer en politisk manifestering mot kultur- och makteliten än en konstform. Å andra sidan har vi även de få eldsjälar som fortfarande tror på graffitin som konstform, men som å andra sidan generaliseras som klottrare och vandaler.

Det är denna typ av saker som det bör diskuteras mer om. Man bör tänka på hur förbuden påverkar de som drabbas av dem. Kan det inte vara så att man genom förbud egentligen skapar ett större problem än vad det annars skulle ha varit? Kan vi tänka oss om graffiti från början hade accepterats som konstform, hur hade våra byggnader och parker sett ut då?